Den som kommer från den krokiga länsvägen som börjar i Molini, Triora uppenbarar sig som en grupp av svarta beskyddade hus; för den, genom Val Nervia, som stannar för en stund i Stornina,  presenterar sig i all sin kontrasterande skönhet. Till höger ett medeltida centrum dar det finns hus med röda tak alternerade med hötak, och i centrumet Collegiata täckt med plattor av skiffer;  på vänster i den nya delen, moderna bostäder halvgömda av granar, hästkastanjer och plataner. Högt uppe, nästan som att hålla uppsikt över platsen, lilla fästningen, omvandlad till kyrkogård, enligt Bacchelli, som steg dit upp en kväll, "en underbar uppfinning av kärlek". Redan ett lantbrukscentrum av primär betydelse, bevarar intakt en djup charm, i stor del hävdad i berättelser och legender, även monstruösa, som man hör berättas även idag. Fortfarande idag Kommunen som är mest utsträckt i provinsen av Imperia, med sina 67,76 kmq, trots den progressiva nedsättningen av den bosatta befolkningen, under 430 enheter, räknas det  många karakteristiska stadsdelar. Med en helt speciell historia och kultur med brigaskiska ursprung som har Realdo, ligger på en skrämmande lutning; här uppifrån verkar det som om tiden har stannat, med rustika bostäder och folket som uttrycker sig i den lokala dialekten “occitano”. Den närliggande Verdeggia, grundad av en grupp av brigaskier tog jordman som arrendator hos adliga trioresier Borelli, den sträcker sig ut i fötterna av Saccarello och har blivit ombyggd i en mer säker position efter en skrämmande lavin.
I Loreto, på antika kartor beskriven som Roca Salinarum, för att där förekom bytet av salt mellan Ligurierna och i Piemonteserna, här kan man beundra en magnifik hängande bro och ofta ser man ungdomar som prövar på våghalsiga klättringar. Cetta, på andra sidan av bron, är bildad av små hus grupper som ligger nära varandra och förenas med en bekväm väg. Också Bregalla, som på dialekt återkallar bölandet av flockar en tid talrika, är delad i grupper enligt kuriosa namn. Creppo, kallad på detta vis för att belägen vid en brant berg, i majoritet finns istället en husby, samlade en efter en om man utesluter den lilla gruppen av Poggio och småbyarna av Gerbonte och Drondo, numera redan övergivna. Andra lantbygdsbyar är Goina, mellan ängar och betesmark, Borniga, Pin och Carmeli, realdesiska byar, där överlever traditioner som annorstädes har forsvunnit.