När man tar utfarten vid vägtullen av Bordighera på A10, man passerar Vallecrosia och man kör in på körbanan som färdas uppför  Nervia dalen. Överskridet Camporosso, kommer man fram till Dolceacqua (51 m, 1811 inv.) ett karakteristiskt medeltida samhälle.

Dolceacqua är ett samhälle med en mycket antik historia och kan läsas i kyrkan San Giorgio (XXI seklet), ställd någon kurva före samhället. Ett samhälle som ett vykort, Claude Monet (en berömd av den franska impressionismen) gjorde detta ett motiv för sina målningar.

Den mest antika delen av staden, pa den västra sidan av älven, är kallad "a Téra", En hopblandad massa av hus i skuggan av slottet, stolt på fästningen som katedralen, ett viktigt exempel på den militära arkitekturen. Slottet kan nås genom en härva av slingrande småvägar, täckta passage, valv, fattiga men antika hus, avbrytna har och var av en adelspalats (denna av "Caminata" är ett viktigt exempel med sina dekorerade portar med adelsemblem på familjen Doria, antika ägare av platsen), idag blivit rik med hantverksbod och doftande vinkällare där man kan avsmaka, med anförtoende, det storsinta vinet "Rossese".
I barockkyrkan Santo Antonio Abate, med det kraftiga klocktornet från 1600-talet, man maste gå in i kyrkan, kanske för ett kort besök, och beundra därmed den fantastiska triptyken av Sante Devota, av Ludovico Brea. Från kvarteret "Téra", för att nå, hinsides älven, kvarteret "Borgo", ända till en kort tid sedan, förbindelsen var garanterad endast av en harmonisk och elegant bro från sena medeltiden, i en unik brovalv av trettiotre meter av ljus, ett arkitektoniskt mästerverk, ett "smycke av lätthet...". I "Borgo", församlingen av San Sebastiano, förvaras den värdefulla statyn, av fikonträ, det homonyma helgonet, som leder högtiden, i äran av honom, den 20 januari varje år, eller en söndag som är närmast till detta datum. I en magnifik position, på kullen som höjer sig över kvarteret "Borgo" av Dolceacqua, mellan olivträd, kapellet av San Bernardo, med en suggestiv grupp av fresker tilldelad Domenico Emanuele Maccari av Pigna (1400-talet), ersätter ansträngningen på bestigningen.